jenast

Minutrarna, timmarna... dem bara rullar iväg och vad har jag fått gjort? Inte det jag skulle och inte det jag borde.

 

Ibland undrar jag vad som händer. Jag går liksom in i någon grå tung massa som gör att inget blir gjort. Jag fastnar i mobilen, på nätet, framför tvn men vad tittar jag egentligen på? Allt flyter planlöst förbi och det som egentligen skulle göras blir inte gjort. Vaknar upp och tänker "ja just det, jag skulle ju" men sedan händer inget i alla fall.

 

Den mänskliga hjärnar slutar aldrig att överraska. Ibland zoomar den liksom bara ut och ibland är fokuset så sjukt på plats. Önskar jag kunde styra mer över det. Men jag har inte kontrollen.

 

Efter en sådan grå episod brukar kroppen dock vara ganska tydlig med att det är dags att ut och röra på sig. Det liksom kryper i hela kroppen och det känns som jag skulle kunna gå i alla evighet. Har aldrig testat hur långt jag skulle kunna komma. Men det kanske jag borde någon gång. Känns liksom som jag vill krypa ur mitt eget skinn och jag är väldigt känslig mot yttre stressande faktorer. Ibland är tårarna inte långt borta och inte ilskan heller.

 

Det behövs balans och en förståelse och insikt i vad som behövs just idag. Vad behöver kroppen för att må bra idag? Varför är man så dålig på att lyssna kroppen och knoppen? Kanske för att det är lite rörigt i knoppen så signalerna är lite all over the place.

 

Men ju längre man lever ju mer lär man. Det gäller bara att ta lärdomen till sig och göra något vettigt av det. Var ju det jag skulle gör från början, något vettigt. In i bubblan...